Varför just 1 maj?

Att det är just första maj som är arbetarrörelsens internationella högtidsdag kan man säga beror på en bomb i Chicago för 134 år sen.

År 1884 beslöt den amerikanska arbetarrörelsen, genom ett kongressbeslut, att kräva åtta timmars arbetsdag för sina 400 000 medlemmar från 1 maj 1886.
För att få igenom det skulle arbetare demonstrera och strejka.
Sagt och gjort.
Den 1 maj 1886 gick arbetarna ut i strejk.
Efter två dagar blev de beskjutna av poliser som skyddade strejkbrytarna och när de strejkande arbetarna den 4 maj hade samlats på torget Haymarket i Chicago för att protestera mot dessa skjutningar så ingrep 200 poliser för att försöka skingra och upplösa demonstrationerna.
Stämningen var antagligen liiite spänd och när någon plötsligt kastade en bomb från en sidogata är det kanske inte jättekonstigt att polisen och några arbetare började skjuta på varandra i det kaos som uppstod.

Det ledde till att sju poliser och fyra arbetare dog direkt.
Hur många arbetare som dog totalt vet vi inte eftersom en del arbetare dog senare på grund av skador de fått vid demonstrationen.
Sju arbetare dömdes till döden.
En av dessa arbetare tog sitt liv strax innan domen verkställdes men fyra av dem hängdes den 11 november 1887.
De andra två fick livstids fängelse men blev senare benådade.
Denna händelse är känd som ”Haymarketmassakern” och över hela världen högtidlighölls länge minnet av Martyrerna från Haymarket.

Det första försöket att göra 1 maj till en internationell demonstrationsdag för arbetare kom 1888 i London men det lyckades inte då.
Under en kongress i Paris 1889 däremot föreslog den amerikanska delegationen av Andra Internationalen att 1 maj 1890 kunde bli en gemensam manifestationsdag för världens alla arbetare och så blev det.
1891 beslutades det formellt att 1 maj skulle vara arbetarrörelsens formella högtidsdag.

I april 1889 beslutade Socialdemokratiska partiet här i Sverige att:
”Arbetarorganisationerna i Sverige skulle demonstrera samma dag över hela landet för att så snabbt som möjligt få de styrande att erkänna arbetarklassens självklara och medborgerliga rättigheter.”

Efterhand utvecklades demonstrationerna till att manifestera arbetarrörelsens allmänna krav på förändringar i samhället

De första demonstrationerna i Sverige anordnades 1890 och samlade 20 000 deltagare i Stockholm och Malmö och 25 000 i Göteborg.

1938 blev 1 maj en helgdag i Sverige.

Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi förändra världen, lite i taget, till en bättre plats för oss alla.

Jenny Larsson

facebook Twitter Email